Men vi kan ju börja från början. Fattade ganska snart att alla som satt i väntrummet var där av samma anledning. Det var bara det att de andra var par och gjorde äggplock åt sig själva. Vi fick alla i tur och ordning komma in i en sal där det var som olika bås. Väggar emellan och draperier att dra för. Inte jätteprivat alltså. Men mig gjorde det ju inget... Men det gick ju inte att undvika att höra lite av vad de andra sa. Tex den här oron för dålig kvalitét på äggen, besvikelsen över att bara ha fått u 5 ägg osv. Plan för insättning vilket blir på onsdag för dessa par. Herregud vad man hör mycket och ändå försökte jag VILA! Dessutom en pappa som pratade lite väl högt, de var mitt emot mig, om sitt jobb och ev byten av jobb osv.
Var ju där kl.08.00. Fredrik skjutsade dit mig och han var trött stackaren efter en natt på jobbet. När jag kommit in i mitt lilla bås fick jag byta om. Har ju sällan tack och lov varit inskriven på sjukhus så självklart refererar man till förlossning och bb så fort man tar på sig en ful Landstinget skjorta. Nu var det två tillägg i form av strumpor och blå mössa också. Sen fick jag ganska snart en Alvedon och en Citodon. Barnmorskan satte också en kanyl i armen. Sen fick jag vila! Det var då man hörde folk snacka hit och dit...
Sen var det dax för mig. Kissa och av med trosorna. Sen in på "operations" rummet. Barnmorskan gav mig normal dos av lugnande och smärtstillande i kanylen. Blev rätt dåsig på en gång. Nästan sådär som vid lustgas. Lite full liksom, eller vimsig. Man sluddrar. Fnittrade dock inte. Läkaren som gjorde plocket gjorde sitt jobb och jag kände absolut ingenting. Tyckte hela grejen gick skitfort också. 13 ägg fick de ut. Hoppas de är fina och så nu då.
 |
| Trötter |
Sen fick jag gå tillbaka till båset och då var man ju trött så jag tror jag slumrade till en stund. Då var det också relativt tyst i de andra båsen. Alla var väl lika trötta. Vid 11 fick jag frukostbricka. Rena hotellservicen. Medan de andra männen sprang till cafeterian och handlade åt sina fruar/sambos. Vi bokade taxi till 12.30. Hann vila lite till, byta om osv. Sen var det ju gratis taxiresa hem. De ringer upp mig imorgon och hör hur jag
mår osv. Snacka om att de är omtänksamma mot oss donatorer!!
 |
| Frukost |
Jag är väldigt stolt, lättad och glad att jag klarat detta så bra. Inte någon biverkning att tala om. Lite svag "mensvärk" senaste veckan bara. Plus lite värre molande nu på morgonen. Det var väl ägglossningssprutan som jobbade in i det sista. Jag är så oerhört tacksam över att vara där på KS som donator och inte som en av alla dessa par som köar år ut och år in, och gör försök, och kanske misslyckas gång på gång. Jag är glad över att kunna hjälpa. Glad att jag är frisk och får hjälpa. Jag kommer få veta om det blev graviditet. Jag kommer också få veta om det fötts barn. Det känns bra att veta. Speciellt för att man ska kunna berätta detta för sina egna barn. Om nu någon kontaktar mig i framtiden så ska de veta. Det ska inte vara något konstigt. Jag har försökt berätta lite... Men, ja de undrar inte så mycket och förstår väl inte allt. Hur ska man förklara liksom?? Vanja var mest bekymrad över om det gjorde ont att sticka in kanylen... de har väl svårt att förstå att det kan bli barn, i en annan mammas mage liksom. Med en annan pappa. Några vi inte vet vilka det är. Nu är denna resan slut för min del. Men jag kommer givetvis berätta om resultatet sen... :-) Resultatet av dessa ägg som från början var menade att växa i någon annan mage! Hoppas hoppas!
som sagt - SPÄNNANDE!vilken häftig grej!/Sanna
SvaraRaderaSpännande å informativt att få läsa om hela din resa!! Skönt att hör att själva plocket gick smärtfritt oxå. Det är den biten jag kännt lite obehag inför. Tyckte att det kändes tillräkligt obehagligt när de undersökte mina äggstockar inför godkännandet av mej å min kropp :-). Tänker att den ev smärta jag kommer känna inte är något om man jämför med smärtan som paren som väntar å hoppas upplever år ut å år in. Känner som du att fler borde få veta att detta sätt att hjälpa andra medmänniskor finns. Jag vill hjälpa å känner stolthet å glädje inför beslutet. I aug/sep är det min tur att bidra. Tack för din berättelse.
SvaraRaderaÅh, nu blev jag faktiskt väldigt intresserad och nyfiken på det där med att vara äggdonator. Tyvärr är nål/sprutstick ibland det värsta jag vet, så jag vet ärligt talat inte om jag skulle lyckas komma över den tröskeln. Annars känns det ju som att jag skulle kunna ha ägg av god kvalitet. Det har tagit sig ganska fort för oss alla gånger och jag har inte haft något missfall (som jag vet om i alla fall). Jag skulle absolut kunna tänka mig att hjälpa andra kvinnor som har det betydligt tuffare. Men himmel, sprutor i de mängderna. Härligt att höra att din resa gick så bra i alla fall.
SvaraRadera