Måns...

 Här är vår älskade katt. Han har varit vår familjemedlem i över 12 år nu. Jag köpte honom 1999 då han var en pytteliten kattunge. Busig som den med bara en liten brun fläck på nosen så som ungarna ser ut. Han är en Helig Birma, renrasig med stamtavla. Jag har alltid gillat Birmor och det gör jag fortfarande nu när man har lärt känna en sådan katt. Alla är ju naturligtvis inte likadana men en klassisk Birma har en "husse" eller "matte" som den tyr sig till mer. I vårt fall har det nog varit jag men Fredrik har kommit väldigt tätt efter. Han kommer nästan alltid och hoppar upp i mitt knä först och går till Fredrik sen. Detta efter att det är lugnt i huset och barnen sover. Nästan alltid samma visa... En Birma är ingen bra utekatt. Visst gillar de att vara ute men de trivs kanon som innekatter. De är liksom avlade för det. Vem skulle släppa ut en katt som kostat x antal tusenlappar att gå fritt bland bilar osv. Nu vet jag att man kan älska vanliga bondkatter lika mycket men ändå. Måns har alltid fått gått ut i koppel på somrarna vilket han gillar i högst 10 minuter och sen vill han in! Så är det med det... Måns har sista månaderna börjat bajsa inne lite överallt. Detta är ju ett tecken på att han inte mår bra. Likaså har han fått väldigt mycket tovor i pälsen vilket han aldrig haft i hela sitt liv. Jag har inte borstat tre ggr dagligen heller kan jag säga så han måste ha varit duktig att tvätta sig vilket ju alla katter är. Någon enstaka sådär kan ju komma men då har man ju borstat ut den lätt. Men nu, nu är det katastrof på den fronten. Inte så att det syns men det känns så fort man klappar honom. Måns har under en längre tid av sitt liv haft sällskap av Maja. Henne tog vi bort för ganska många år sedan då hon (precis nu kom Måns till mig och hamnade i knät!) också började bete sig som Måns gör nu. Till slut står man liksom inte ut. Samtidigt så drar man ut på det in i det längsta... Häromdagen bajsade han i soffan! Tack och lov den gamla i skinn. Då tänkte jag att nu har han tyvärr inte så lång tid kvar att leva. Det känns otroligt jobbigt att behöva ta bort en kär familjemedlem som har bott hos oss så länge. Blir nog en jobbig vecka nästa vecka.

En sak är säker i alla fall. Jag vill inte leva utan katt. Sedan vet jag inte om det är bra eller dåligt att skaffa en ny på en gång. Men det känns rätt i mitt hjärta. Gick in på Birmasällskapets hemsida och kollade kattunge annonser. Sedan Blocket. Till min förvåning ser jag att Måns uppfödare har en annons ute! En creme Birma dessutom som står absolut högst upp på min lista. De är så himla fina så det är helt otroligt. Ja, det tycker ju jag då... smaken är ju olika. Fredrik var väl något tveksam och tycker väl att en Birma ska se ut som Måns, men andra ord brunmaskad. Den har markeringar på samma ställen naturligtvis men inte lika mörka och markerade utan i creme. De lila och blåmaskade är ju också jättefina men nej, jag VILL ha en creme eller röd. edanför är kissen som vi ska titta på, på lördag. Vi måste ju tyvärr lämna Måns åt katthimlen innan vi tar denna katt, om vi nu tar honom, så isf hämtar vi kattungen helgen därpå. Det är en hane som är ett halvår. Lite äldre men jag känner att det inte gör något. Han är billigare än alla andra och ja, jag vill inte lägga 6000-7000 på en kattunge känner jag, just nu. Det är en uppfödare vi har köpt av tidigare och med Måns har det ju aldrig varit några problem över huvud taget. En frisk och välmående katt helt enkelt som har levt ett bra liv hos oss.