Då låg man här igen då. I sängen på Fertilitetsenheten och väntade på att de skulle plocka ut alla ägg. Fick läsa lite tidningar. De satte nålen i armen nästan på en gång. frågade när jag hade tagit ägglossningssprutan och det var ju 22.30 två dygn tidigare. Lite senare fick jag en Citodon och en Alvedon. Sedan blev det lite väntan. Det var en kvinna i nåt bås där som tydligen var rädd. Hon grät och lät helt förstörd. Senare sa bm till mig att de var lite sena för att en kvinna innan varit rädd. "Ja, det är ju inte lätt om man är rädd" sa jag men tänkte att "hur fan ska hon klara av att föda barn om hon är helt förstörd av ett äggplock"?! Kanske dumt att tänka så. Jag förstår ju att de som gör IVF har så mycket mer i tankarna, om det ska lyckas osv så som inte jag har. Jag gör mitt och behöver inte bekymra mig mer. Men ändå... de flesta andra verkar bara bita ihop och göra det. Tar sprutor på sig själv bara för att de kan få världens bästa resultat av det sen. Man gör väl vad som helst tänker jag... hugger av sig armen eller nåt, bara man får barn!
Åter till sängen. Låg där ett bra tag. Skickade lite sms. Försökte vila. Sen var det min tur! Man måste kissa precis innan och sen får man gå in på operation. Då får man mer smärtstillande i armen. Känns direkt! Det går ut i kroppen och man blir lite vimsig. Barnmorskan började snacka om min vigselring, om den var specialbeställd och jag vet i fasen vad jag svarade. Läkaren sätter två lokalbedövningar men jag kände det inte alls. Sen känns det som molvärk när de håller på. Lite mer än sist tror jag men mest obehag, inte direkt smärta. Jag fick lite mer bedövning av den snälla bm. Det går ganska fort. På 10 minuter tror jag dom är klara, de trodde då att det var 18 ägg med de tapade nog räkningen. Sen visade sig att det var 19. Det får man väl lov att säga vara väldigt bra. Men sen beror det ju på kvaliteten också. Om de är mogna och så vilket inte alla var sist. Men jag fick ju sänkt dos de sista kvällarna med sprutorna för de vill väl helst inte ha mer än 12 ägg. Men det blev lite fler än sist nu då...
Var ganska vimsig. För säkerhetsskull fick jag åka rullstol till min säng! Vilade, slumrade nog till lite. Men sen började ett larm att pipa som de stängde av gång på gång men det sattes på ändå. De var lite irriterade över det där och försökte stänga av det hela tiden. blev inte så mycket vila. Blev svettig precis när jag kom till sängen. Hade ju inte ätit på länge för då var klockan närmare 13. Jag fick min frukostbricka ganska fort och sedan kände jag mig bättre. En varm "gelepåse" får man på magen också. Det känns lite som vid eftervärkarna efter förlossningen. Fick en Voltaren sen också och magvärken släppte i princip.
Gratis taxiresa hem och sen sov jag två timmar! Upp och käkade middag. Orkar dock inte röra mig så mycket. Är trött och har lite molvärk sådär men inte så farligt ändå. Inte så farligt att det inte är värt detta! Jag tycker verkligen att allt detta besvär är värt mödan oavsett om slutresultatet blir graviditet eller ej. Jag har gett dem chansen att försöka. Men det vore väl fan om inte något av de 19 äggen skulle kunna fastna och växa i någons livmoder! En svindlande tanke jag fick igår. Egentligen är det ju jättekonstigt att något litet som är i mig kan tas ut och växa i någon annan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar